21/10-2011
Hur man ser sig själv är något man skriva hur mycket som helst om men aldrig komma någon vart. Jag ser hellre på hur andra ser mig då det på många sätt ger en roligare bild men också eftersom jag kan lära av det.
Det intressanta är att man kan förändra den man är utåt väldigt lätt men den man ”egentligen” är stannar nog lite desamma, eller är i alla fall något man inte kan påverka lika mycket lika fort.
Jag kan till exempel gå runt på skolan tyst och klädd i mörka kläder under en lång tid. Det skulle ge alla runt omkring en viss bild av mig, en bild jag lätt skulle kunna ändra genom att klä mig i andra kläder och prata med allt och alla. I hjärtat är jag mest troligt samma, mina värderingar och tankar skulle vara samma, men hur människor ser mig skulle vara som natt och dag. Eftersom man också ofta reagerar på det sätt människor förväntar sig kan man lätt hamna i ett visst mönster, mönstret som passar den man ser ut som men kanske inte är. Det är inte lätt att komma ut det, men blir man medveten om att något är fel tror jag att det går.
Det intressanta är att man kan förändra den man är utåt väldigt lätt men den man ”egentligen” är stannar nog lite desamma, eller är i alla fall något man inte kan påverka lika mycket lika fort.
Jag kan till exempel gå runt på skolan tyst och klädd i mörka kläder under en lång tid. Det skulle ge alla runt omkring en viss bild av mig, en bild jag lätt skulle kunna ändra genom att klä mig i andra kläder och prata med allt och alla. I hjärtat är jag mest troligt samma, mina värderingar och tankar skulle vara samma, men hur människor ser mig skulle vara som natt och dag. Eftersom man också ofta reagerar på det sätt människor förväntar sig kan man lätt hamna i ett visst mönster, mönstret som passar den man ser ut som men kanske inte är. Det är inte lätt att komma ut det, men blir man medveten om att något är fel tror jag att det går.