Brott & Straff - Fjodor Dostojevskij. SvB
1.
Man slängs direkt in i Raskolnikovs, huvudpersonens, förvirrade tankar. Han är ute för att repetera sin plan, som går ut på att döda en gammal dam som han inte tycker har rätt att leva. Allt är en del av hans idé som hela boken bygger på, att det finns två sorters människor uppdelade i övermänniskor och ”material”. Övermänniskorna är de som för världen framåt och de kan göra i princip vad som helst för att lyckas, även om det innebär mörda många eller begå andra brott.
2.
Historien sätts i rullning i och med att han mördar den gamla damen, och på grund av ett felsteg också hennes syster. Raskolnikov var redan innan lite förvirrad och sjuklig men i och med detta börjar hans samvetskval på riktigt att äta upp honom inifrån.
3.
En viss vägran att göra detta finns hos honom, trots att han repeterat allting inför mordet tror han inte själv på att han verkligen kommer att göra det då han tycker att det är sjukligt och hemskt. Motståndet han måste slåss mot är alltså sig själv, men tanken på hans idé är det som tillslut ändå får honom att göra det.
4.
Jag skulle säga att hans idé är hans mentor, det är på något vis den han tar till när han inte vet vad han ska göra. Han använder den som ett slags bevis på att det han gör är rätt och det är detta hans tankar kretsar runt hela tiden. Det är också den som skapar drivet och utvecklingen hos honom genom hela boken. Det finns några andra tillfälliga mentorer också som kanske hjälper honom med en viss fråga eller ett visst problem men de flesta växlar då mellan att vara fiender och mentorer.
5.
Vändpunkten är när han blir sjuk på riktigt och börjar yra och bli riktigt förvirrad. Innan detta är han ändå ganska lugn och hade nästan inte minsta chans att bli anklagad för mord men i och med detta blir han paranoid vilket bara leder till mer problem. Han tror att alla vill åt honom och skapar själv än mer problem genom att prata för mycket och virra in sig i paranoida tankar.
6.
Raskolnikov har många som hjälper honom, även om han i sitt tillstånd ofta har mycket svårt att se det och vara tacksam, han är snarare otrevlig och vill inte ha någons hjälp stor del av tiden. Razumichin, som är en före detta student, och Sonja, som han på ett komplicerat sätt kommer i kontakt med genom hennes far, är nog de personer som spelar störst roll genom hela boken även om hans mor och syster också är väldigt viktiga. När det kommer till fiender måste man nog säga att han själv är sin största fiende då det är hans egen förvirring och feberdrömmar som fäller krokben för honom gång på gång. Visst finns det andra som också vill honom illa, men det är bara han själv som skapar det kaos som är mest påfrestande.
7.
Upplösningen börjar när Raskolnikov kommer till den punkt då han inte vet om han ska erkänna eller inte vilket får honom att trassla in sig än mer i poliser och utredningar. Han säger saker till olika personer och spelar enormt komplicerade spel genom vad han säger och gör, något som antagligen hade lyckats om han inte hade varit så förvirrad och paranoid då han inte vet vad han har sagt till vem och heller inte riktigt vad som egentligen har hänt.
8.
Raskolnikov erkänner till sist, till allas stora förvåning, detta framförallt eftersom han tror att alla redan vet det men även eftersom han inte orkar längre.
9.
Belöningen är att han slipper oroa sig för vad folk tror och han har inte längre något att vara paranoid för då han sagt precis allt. Detta blir en slags mental vila för honom, framförallt under den period han sitter i fängelse innan han blir skickad till Sibirien för att arbeta.
10.
När Raskolnikov kommit till Sibirien kommer hans idéer väldigt starkt tillbaka, han ångrar att han erkände och går åter till att se sig själv som en av de verkligt stora övermänniskorna som helt enkelt måste fortsätta på samma spår när han kommit ut. Han förstår sig inte på de andra människorna i fängelset som verkligen ångrar sig och drar sig allt mer undan till sina egna tankar. Det som räddar honom är att Sonja flyttade till samma by som fånglägret var i och därmed kunde hälsa på honom ofta.
11.
När Sonja en dag är sjuk och Raskolnikov inser hur mycket hon betyder för honom är det som att någonting förändras, han inser att han älskar henne och med ens är det som att han är en annan människa även om detta såklart går upp och ner. I och med att han känner kärlek, som han först bara nämner som en smärta i bröstet, blir han på sätt och vis mer mänsklig. Det ger honom en egenskap man inte upplevt tidigare och man kan relatera till honom på ett helt annat sätt dessa sista sidor.
12.
Avslutet är väldigt annorlunda och inte alls vad man förväntade sig av en bok som denna, men trots detta känns det ganska väntat ändå. Han och Sonja finner kärleken i varandra och även om det är ett avslut kan man helt klart se att det finns en fortsättning, något som känns väldigt bra då ett abrupt slut på något vis hade varit otillräckligt för en bok med så många tankar skriven på detta sätt.
Man slängs direkt in i Raskolnikovs, huvudpersonens, förvirrade tankar. Han är ute för att repetera sin plan, som går ut på att döda en gammal dam som han inte tycker har rätt att leva. Allt är en del av hans idé som hela boken bygger på, att det finns två sorters människor uppdelade i övermänniskor och ”material”. Övermänniskorna är de som för världen framåt och de kan göra i princip vad som helst för att lyckas, även om det innebär mörda många eller begå andra brott.
2.
Historien sätts i rullning i och med att han mördar den gamla damen, och på grund av ett felsteg också hennes syster. Raskolnikov var redan innan lite förvirrad och sjuklig men i och med detta börjar hans samvetskval på riktigt att äta upp honom inifrån.
3.
En viss vägran att göra detta finns hos honom, trots att han repeterat allting inför mordet tror han inte själv på att han verkligen kommer att göra det då han tycker att det är sjukligt och hemskt. Motståndet han måste slåss mot är alltså sig själv, men tanken på hans idé är det som tillslut ändå får honom att göra det.
4.
Jag skulle säga att hans idé är hans mentor, det är på något vis den han tar till när han inte vet vad han ska göra. Han använder den som ett slags bevis på att det han gör är rätt och det är detta hans tankar kretsar runt hela tiden. Det är också den som skapar drivet och utvecklingen hos honom genom hela boken. Det finns några andra tillfälliga mentorer också som kanske hjälper honom med en viss fråga eller ett visst problem men de flesta växlar då mellan att vara fiender och mentorer.
5.
Vändpunkten är när han blir sjuk på riktigt och börjar yra och bli riktigt förvirrad. Innan detta är han ändå ganska lugn och hade nästan inte minsta chans att bli anklagad för mord men i och med detta blir han paranoid vilket bara leder till mer problem. Han tror att alla vill åt honom och skapar själv än mer problem genom att prata för mycket och virra in sig i paranoida tankar.
6.
Raskolnikov har många som hjälper honom, även om han i sitt tillstånd ofta har mycket svårt att se det och vara tacksam, han är snarare otrevlig och vill inte ha någons hjälp stor del av tiden. Razumichin, som är en före detta student, och Sonja, som han på ett komplicerat sätt kommer i kontakt med genom hennes far, är nog de personer som spelar störst roll genom hela boken även om hans mor och syster också är väldigt viktiga. När det kommer till fiender måste man nog säga att han själv är sin största fiende då det är hans egen förvirring och feberdrömmar som fäller krokben för honom gång på gång. Visst finns det andra som också vill honom illa, men det är bara han själv som skapar det kaos som är mest påfrestande.
7.
Upplösningen börjar när Raskolnikov kommer till den punkt då han inte vet om han ska erkänna eller inte vilket får honom att trassla in sig än mer i poliser och utredningar. Han säger saker till olika personer och spelar enormt komplicerade spel genom vad han säger och gör, något som antagligen hade lyckats om han inte hade varit så förvirrad och paranoid då han inte vet vad han har sagt till vem och heller inte riktigt vad som egentligen har hänt.
8.
Raskolnikov erkänner till sist, till allas stora förvåning, detta framförallt eftersom han tror att alla redan vet det men även eftersom han inte orkar längre.
9.
Belöningen är att han slipper oroa sig för vad folk tror och han har inte längre något att vara paranoid för då han sagt precis allt. Detta blir en slags mental vila för honom, framförallt under den period han sitter i fängelse innan han blir skickad till Sibirien för att arbeta.
10.
När Raskolnikov kommit till Sibirien kommer hans idéer väldigt starkt tillbaka, han ångrar att han erkände och går åter till att se sig själv som en av de verkligt stora övermänniskorna som helt enkelt måste fortsätta på samma spår när han kommit ut. Han förstår sig inte på de andra människorna i fängelset som verkligen ångrar sig och drar sig allt mer undan till sina egna tankar. Det som räddar honom är att Sonja flyttade till samma by som fånglägret var i och därmed kunde hälsa på honom ofta.
11.
När Sonja en dag är sjuk och Raskolnikov inser hur mycket hon betyder för honom är det som att någonting förändras, han inser att han älskar henne och med ens är det som att han är en annan människa även om detta såklart går upp och ner. I och med att han känner kärlek, som han först bara nämner som en smärta i bröstet, blir han på sätt och vis mer mänsklig. Det ger honom en egenskap man inte upplevt tidigare och man kan relatera till honom på ett helt annat sätt dessa sista sidor.
12.
Avslutet är väldigt annorlunda och inte alls vad man förväntade sig av en bok som denna, men trots detta känns det ganska väntat ändå. Han och Sonja finner kärleken i varandra och även om det är ett avslut kan man helt klart se att det finns en fortsättning, något som känns väldigt bra då ett abrupt slut på något vis hade varit otillräckligt för en bok med så många tankar skriven på detta sätt.